Framsteg i 2020!

I torsdags gjordes ett litet framsteg. En liten seger på min väg tillbaka till träningen. Efter jobbet tog jag med mig Nimbus ut på en liten springtur. Det var bara drygt 1,5km och tempot var långsamt. Men jag gjorde det. Jag sprang! Dessutom utan att behöva stanna för att hämta andan, vilket är en seger i sig. Efter att ha jobbat natt sedan 2015 så har jag, det senaste året speciellt, känt hur energin bara sjunkit. År för år. Det senaste året var värst. Jag har känt med så dränerad på energi. Jag sov i snitt 5tim per natt. 5 dåliga timmar dessutom med många uppvak. Lediga dagar som jobbdagar. Jag sov uruselt. Det medförde ju såklart att jag inte hade energi till mycket. Jag orkade inte bränna energi på träning. Det räckte att laga mat, ta hand om barnen, sköta hus med tvätt och städning ibland och sen ta mig igenom en ny jobbnatt. Ridningen gav mig en paus, en mental paus och en mental energipåfyllning

Det var ju såklart inte hållbart i längden och man kollade efter annat jobb. Ett dagjobb. När det faktiskt dök upp ett dagschema på jobbet så tog jag det, trots att det innebar lönesänkning (vilket i sig ger en annan sorts oro/stress). Jag har nu efter ett par veckor med dagschema och ledigheter i och med jul och nyårs helgerna, känt hur energin börjat komma tillbaka. Jag sover bättre. Både i antal timmar men också, viktigast av allt, i kvalitén. Så att jag gav mig ut i torsdags, att jag kände att jag orkade, ville och kunde är en sån stor seger! Jag kände mig så glad, så stolt, så ofantligt nöjd! Heja mig! 

Det här inlägget postades i - Min träning, Allmänt, Foto&Film, Mobilinlägg, Träning. Bokmärk permalänken.