Nu är han stor!

Igår markerade den stora dagen. Dagen D. Numero Uno Dagen. Nimbus fyllde 1år! Min lilla kille har blivit stor. Nu är han inte en valp längre, hur mycket jag än vill se honom som en. Nu är han faktiskt stor och en unghund istället, även om han i sinnet nog fortfarande ser sig som några få månader gammal. 


Det har varit månader av kärlek, av bus och djävulskap, av frustration och glädje. Nimbus är utan tvekan den hund som varit tuffast att träna. Den som är envisast och minsann inte gör som man vill bara för att -jag- vill det. Vill inte han så tänker han minsann inte. Jag har fått tänka om med honom, med hur jag ska träna och vara. Vi är på god väg och kanske kommer kommande år visa tydliga framsteg. One can only hope  

Han har sedan valptiden, sedan jag hämtade hem honom, varit min knähund. Det är ingen skillnad nu, förutom storleken på honom. Han vill upp i mitt knä när jag sitter vid bordet och har ätit färdigt. Sitta eller ligga där, oavsett. I soffan är han på eller tätt intill mig. Han följer mig runt i huset och vill ogärna ha mig ur sikte. Att tvättrummet nu är på nedervåningen är en klar fördel i hans tycke. Matte kan nu hålla på med tvätten och han kan vara med istället för att lämnas på nedervåningen (då övervåningen ska vara hundfri). 

Jag hoppas att vi nästa år ska ta vår träning ett steg längre. Kanske starta en ny kurs tillsammans. Hitta på något hemma. Träna in något nytt och framför allt, få till Ligg på ett betydligt bättre och stabilare sätt. Han tycker jag är konstig som vill att han ska ligga. Räcker det inte med sitt liksom? 

Födelsedagen blev lugn för honom, då jag skulle jobba första natten. Men gos såklart, lite gott att äta och en promenad i skogen fick han allt. Idag fick han även ett ben att tugga på i lugn och ro då dom andra var ute i skogen. Och sen är det lek och bus med barnen och Alaska.

Min bästa vän  

Det här inlägget postades i - Nimbus, Foto&Film. Bokmärk permalänken.