Får jag kasta in handduken nu?

Status: Slutkörd. Helgen är inte ens över och jag är helt slut. Såååå trött. Hela lördagens nattpass fick jag göra själv. Solo. Ensam. Och det fick jag inte veta i förväg utan jag fick ringa och kolla om jag ens hade en kollega för natten. Visade sig att nej, det hade jag inte. Chefen har inte gjort sitt jobb och satt in en vikarie när den ordinarie har semester. En semester som varit känd länge. Men nog har andra kunnat fått ledigt, och för den delen fått vikarie, men inte denna natt. Inte på helgen. Då, när man går kort, går ENSAM! Helt ensam. Växlingen jobbar inte på lördagar. A+ slutar sitt pass när jag börjar mitt. Sista tåget kommer 22.40 och sen är det öde. Mitt i centrum. I mörkret. På en plats som trots staket inte är säkert. Det springer folk på spåren ibland. Och vem hjälper mig om något sker? Vem är min back-up? Ingen alls. Så sjukt utsatt är man och kan ju säga att jag inte kände mig trygg en endaste gång när jag vistades utanför tågen. På dom är det okej, jag är inlåst och ingen kommer in. Men utanför… Det var fysiskt jobbigt att göra allt ensam och släpa och bära. Det var psykiskt jobbigt att oroa sig för att möta en mörkklädd där på spåren. Eller på perrongen. Eller i tunneln. You name it. Fuck it all! Så jävla trött på det här företaget nu..

Sista natten nu, sen lite ledigt.

Namnlös

Det här inlägget postades i Allmänt, Mobilinlägg. Bokmärk permalänken.