Viltspår

Spårhundarna i lek (som vanligt)

Efter kalaset då vi firade Jimmys yngre bror E på sin 22årsdag, så lade vi spår i skogen. Två stycken. Ett till Peggy och ett till Siri. Jag la Peggys spår. Det första jag någonsin lägger själv så visst var det ett uns av osäkerhet då jag knatade genom skogen. Gjorde jag rätt? Blev mängden blod bra? Missade jag något? Det blev inte överdrivet långt, en tvär sväng och inget bloduppehåll. Jimmy la Siris, ett enklare spår. Väl hemma igen är det bara att konstatera att jag blivit uppäten av mygg, måste rent av lysa upp som en myggbar för Jimmy verkar inte ha blivit biten. Låter spåret ligga en sådär två timmar innan jag bakar in två svarta hundar i bilen och åker iväg för att spåra ensam, för första gången. Småpirrigt och nervöst. Kommer dom klara det? Kommer jag störa? Göra fel? Peggy var ivrig, väldigt ivrig. Hon rusade först förbi ”skottplatsen”, cirklade sedan runt den när jag väl fått visa den för henne och stack sedan iväg. Inte alls så lugnt som jag vet att hon kan. Ivrig som hon var tappade hon spåret två- tre gånger men hittade det sedan igen med lite hjälp, fick peka ut spåret en gång. Väl framme vid målet nosar hon på klöven, biter lite lätt och verkar ganska nöjd sen. Jag var överlycklig. Hon klarade av det! Jag måste ha gjort något rätt!

Siri, den unga damen som kan dra som en tok på promenader, var lugn och fin i spåret (samma spår som Peggy) Hon nosade och strosade kan man säga. Gick på vissa ställen långt ut från spåret men följde det fint ändå. Inte ens den tvära svängen verkade vara mycket till hinder. Hon såg lite fundersam ut först när spåret försvann men hittade det snart igen. Vid målet så blev hon glad, en klöv! Hon tog den genast och försökte dra loss den då jag knutit fast den ifall en tjuv räv skulle hitta den innan oss. Hon fick glatt bära med sig sitt byte ut ur skogen och ni ska veta att hon inte släppte den i första taget. Fastnade snöret i något så drog hon till, höll huvudet högt och traskade på. Stolt hund. Jag försökte få med mig alla snitslar på vägen tillbaka då jag valde att inte ta dom under tiden som Siri spårade. Jag ville koncentrera mig på det vi gjorde. Så jag hoppas att alla kom med hem och ingen blev kvarglömd i skogen. Men jag är nöjd. Båda hundarna klarade spåret och fann klöven. Jag lyckades med mitt allra första spår helt själv! Jimmy tog sedan med sig Siri ut för att gå spåret han la, även där fann hon klöven, men var tydligen ivrigare. Antagligen visste hon nu vad som fanns i slutet

Nu är det kväll för min del. Ska fixa något att äta, värma på vetekudden (som för övrigt användes i morse med), slå mig ner i soffan och försöka ignorera de miljontals myggbett jag fick i skogen. Tudeluuu!

Det här inlägget postades i - Viltspår, Träning, Vilddjuren. Bokmärk permalänken.