But it seems I’m frozen still

20170219_135203

Mår: Jag har mina upp och nedgångar. Just nu är jag inne i en ’nere’ period. Det känns konstigt att inte längre ha Palle mina två dagar i veckan. Och det var inte ens mitt eget val. Att Palle tagits bort har också rivit upp känslorna efter Peggys bortgång. Jag känner hur tårarna kommer av att bara tanken snuddar vid henne. Det är riktigt jobbigt. Jag vill allra helst bara gömma mig under ett fort av kuddar och täcke, ta en paus från det verkliga livet. Gömma mig från vardagen och låta fasaden få rasa. Jag vill bort från alla måsten, från jobb, hushåll och föräldraansvar. Några dagar bara. Förr hade jag vilket fall några timmar i veckan när jag kunde koppla bort allt annat. Stallet och ridningen var en sådan terapi för mig. Men nu finns den inte kvar och jag…. jag har ingenstans att ta vägen nu.

flocken

Vilddjuren: Man kan tycka att dom tre hundarna vi har kvar skulle fungera bra som distraktion. Att jag skulle ty mig mer till dom nu och ägna mig mer åt dom. Men det blir inte så. Jag har alltid sett dom som makens hundar. Inte mina. Peggy var min. Så det finns någon sorts distans där som jag inte kan komma över. Det är hans hundar. Jag tar bara del av dom. Jag gosar med dom, matar, borstar. Enstaka promenader, men då dom inte fått ordentlig träning så drar dom och jag får ont i axeln, som leder till nackont och därmed huvudvärk. Huvudvärk som jag redan får tillräckligt ofta ändå. Så jag är motvillig till att promenera med dom. Skulle en ny hund hjälpa? Det tror jag. Precis som det finns enmanshundar så finns det nog säkerligen enhundsmänniskor. Jag är nog en sådan. Jag kan uppskatta dom andra, absolut, lek, gos och kärlek. Men jag kan nog bara känslomässigt ty mig till en. Engagera mig i en.

20170608_100438

Annars: Står mycket still. Huset har fått sig en omgång med dammsugaren tillslut, ved har klyvits, tvätt vikts. Men det har skett mer på autopilot än att jag fått orken och lusten till det. Gymmet har åter fått stå tillbaka. Jag har tappat motivationen. Och då jag tränar själv finns det heller ingen som kan pusha och peppa mig till att komma tillbaka och fortsätta.

Idag: Går jag på en tre nätters jobbhelg.

Nu: Fruktmellis.

Victim – Avenged Sevenfold (ej hela)

Time keeps passing by
But it seems I’m frozen still
Scars are left behind
But some too deep to feel
://:
And nothing lasts forever, for all good things it’s true
I’d rather trade it all while somehow saving you
It must have been the season that threw us out of line
Once I stood so tall, now I’m searching for a sign
://:
And some say this can’t be real
And I’ve lost my power to feel. Tonight
We’re all just victims of a crime
When all’s gone and can’t be regained
We can’t seem to shelter the pain. Inside
We’re all just victims of a crime

Namnlös

Det här inlägget postades i Allmänt, Foto&Film, Vilddjuren. Bokmärk permalänken.