Nöjd tjej!

 20170211_141101

Idag: Går jag på natt ett av fyra. Ser som vanligt inte fram emot det men snart har jag den skönaste perioden i schemat. Har tagit en promenad med Peggy i solskenet, som nu har försvunnit. Solen alltså, inte Peggy. Ska se om jag orkar dra fram dammsugaren också, det skulle behövas. Och vika tvätt. Och planera veckans mat, med en mathandling på det? Får se just hur mycket som blir av idag.

Mår: Trött som skrutt men det är mitt vanliga stadie av varande att det kanske inte ens behöver nämnas längre. I övrigt är det bra. Blåmärkets ömmande har minskat och kroppens ömmande har minskat likaså. På måndag lär det nog bli nytt ömmande av kropp om jag orkar med ett gym pass. Längtar så till våren, tror solen och värmen bara kan göra mig gott i själen på alla sätt och vis.

Träning: Gjorde mitt PFT igår efter drygt en månad på träningsschemat. Jag hade inte förväntat mig att ha blivit bättre då jag inte kunnat/orkat följa schemat till punkt och pricka och då jag var skit trött igår. Men surprise, jag hade förbättrats på alla punkter, mer eller mindre.
1.6km= nästan en minut snabbare.
Armhävningar= 4st fler
Squats med vikt= 6st fler
Plankan= 32s längre
Flexibilitet= 1cm bättre
Det gjorde hela min dag att se dom resultaten. Dom var oväntade. Att en månad, inte helt strikt heller, kan göra skillnad. Det är spännande faktiskt. Om jag kör en månad till eller två så borde ju resultaten bli än bättre grin

20170209_203226

Ridning: Hon hade glömt mig, inte så överraskande. Men jag fick ta Modlak vilket passade mig utmärkt då det var hopplektion som väntade. På honom känner jag mig trygg. Jag har stort förtroende för honom och det gör mycket när jag ska hoppa. Och vilken lektion! Lärare M la fokus på sits, hand, väg och följsamhet. Inte på höjd. Jag och Modlak gjorde vår grej och det kändes fantastiskt! Jag var med, kände aldrig att jag var ur fas med honom, hamnade inte efter eller före. Det var toppen! Och M hade inget att kommentera mer än ”Bra gjort! Jättefin hand, bra följsamhet, fina vägar. Jag har inget att säga. Jättebra!” Och man sväller ju av stolthet att få höra det. Ännu mer när resten av gruppen fick höra att dom skulle ta mantag för att lättare och bättre vara med hästen över hindret. Att dom skulle ta ut svängarna mer för att ge hästen bättre väg fram till hindret. Jag var den enda som fick enbart beröm. Och det gjorde mig bara ännu nöjdare över prestationen jag gjorde. Det kändes och såg så bra ut. Med denna känsla hade jag kunnat hoppa höjder! Nu blev det som mest 50cm, men hade hon höjt hade jag gladeligen hoppat utan tveksamheter. Det bådar gott. Det artar sig. Jag är på väg!

Positivt med dagen: Fick ta promenaden i solsken.

Namnlös

Det här inlägget postades i - Min träning, Allmänt, Foto&Film, Ridning, Träning. Bokmärk permalänken.