Prickar överallt

Sirp

Är det inte den ena så är det den andra. Det fick vara friskt i huset en halv vecka ungefär innan nästa unge blev sjuk. Tyvärr så blev det inte samma ”lätta” sjukt barn. Vattkoppor i huset. I sig ingen jobbig sjukdom, per se, om man ska jämföra med kräksjuka, influensa eller what not. Men helt klart kan det ändå ge två olika reaktioner. Grabben fick först och om man inte sett prickarna, som inte var så många, så hade man svårt att tro att han ens var sjuk. Han var pigg och glad, busade runt och kliade sig föga. Det var en dans på rosor rent av att ha honom sjuk i vattkoppor. Nu har tösen drabbats och det är en helomvändning. Massvis med prickar, feber, ont, klagomål, gnäll. Varför kunde inte hon följa grabbens linje för? Urgh!

Sirp2

Så i huset har det inte hänt så mycket, i och med sjukdom. Dagarna släpas fram och jag ber till en högre makt att det ska gå över nu! Men gymnastik blev det ändå för en av de små och jag fick komma ut på min Mellösa promenad. Denna gången hade jag Siri med mig. Det blåste kallt och ruggigt, hade för en gångs skull kommit ihåg både halsduk, mössa och vantar (!) and away we went! Siri, som Siri trogen, är väldigt pigg och framåt. Snällt uttryckt. Hon drog inte som hon gjorde när hon först kom till oss, det är man blivit av med nu så länge som man går själv med henne. Med sällskap är allt bortglömt. Vi mötte ett par människor och, kors i taket, en hund. Siris reaktion, ett voff! Så all in all en bra reaktion även om hennes fokus var allt för mycket på den lilla hunden som helt ignorerade henne, men det är ändå bättre med ett voff än ett ”I’m gonna eat you!”-morr, skäll och attackmode. Så… improvement? Jag tror nog det.

Namnlös

Det här inlägget postades i - Miljö, Allmänt, Foto&Film, Kidsen, Träning, Vilddjuren. Bokmärk permalänken.