Så kom det igen…

(no pic)

…den där veckan med uppehåll. Kan väl inte säga att livet kom imellan för well, that would be a lie. Jag har bara inte ens tänkt på bloggen eller på att blogga. Just…forgot? I don’t know. Men ja, här är jag igen thoo. Inte mycket har hänt direkt. Vardagen har mest passerat förbi. Sömnen har åter kommit  in i en period där den är sparsam, där jag vaknar/väcks flera gånger om natten samt har svårt att somna överlag. Vilket är frustrerande för hela dagen blir förstörd. Jag går som i en dimma, i ett tillstånd mellan slumrande och vaken. Vill mest bara sitta (ligga) i soffan and do nothin’. Ändå så blir följande natt inte en härligt 8-timmars sömn i ett sträck inte. Nej då, det ska gärna följas med ytterligare en kass natt som gör att mitt tillstånd dag två knappast blir bättre. Ugh… en spiral jag inte gillar att hamna i.

Ehm.. en ny ridlektion har det varit också. Det blev tyvärr ingen ny omgång på Rosa, ingen revansch. Hon var inte fräsch. Istället fick jag ta en ny häst och den lotten föll på Adonis. Stallets nya stora gigant till häst. 180 hög och maffig. Att komma upp på honom var en historia i sig och väl där uppe kände jag mig som en liten fluglort. Pytteliten och han kändes så enorm under mig. Did not get a good feeling. Och det visade sig att den magkänslan skulle komma att stämma. Adonis inte bara kändes för stor, utan var det också. Han var för stor för mig. Rätt och slätt. Jag är ju inte så stor, det går inte att förneka. Och när jag satt där på honom och han knappt verkade reagera på mig, var det bara att inse att mina ben inte räckte till. Jag kände att jag inte kom åt honom, att jag inte hade ben långa nog för att kunna hålla om honom och få skänklarna i rätt läge. Det kändes mer som om jag var en lite irriterande mygga som kittlade honom mer än en ryttare som -red- honom. Usch va kasst. Och sjukt trist. En ridlektion lite sådär bortkastad på något vis, även om jag envist försökte hela lektionen igenom att få till en ridning på honom. Men efter passet så var det bara att erkänna för mig, samt för ridläraren, att Adonis var för stor för mig. Och därmed ingen häst jag passar att rida. Trist men så är det. Precis som en ponny kan vara för liten kan en häst vara för stor.

Other news. Mer nya sådana är att jag provred en häst igår. En potentiell ny medryttarhäst. Det bästa är att det är cykelavstånd till den! Anyhow, det är en äldre herre, 22år. En korsning. Ur kondition, men sånt kan man alltid arbeta med. Kändes något stel men det tror jag också att man kan jobba på. Klart han är stel om han inte fått regelbunden träning, vid hans ålder och så dessutom. Men skam den som ger sig, no? Vilket som så ska vi ta en prövotid på en månad så vi får känna mer på varandra och se om vi fungerar ihop.

Det här inlägget postades i Allmänt, Ridning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så kom det igen…

  1. Jennie och Lova skriver:

    Medryttarhäst låter spännande! :-)

Kommentarer inaktiverade.