Uti spårskogen

Tillslut blev det en spårning. På eftermiddagen, i strålande solsken och under klarblå himmel traskade jag ut med blod, klöv och snitslar för att hitta en plats att lägga spåret. Med tanke på att skogen är runt husknuten är det inte särskilt svårt att finna en plats  Var inte så farligt med mygg, än, men några fanns det ändå där ute i skogen. La ett spår, som jag tyckte var enkelt. Inga vinklar, inget bloduppehåll och inte överdrivet långt. Var ju ändå ett bra tag sen jag spårade sist, så nog är vi alla ringrostiga. Hade bara tänkt mig Peggy till en början, men det slutade med att Siri fick följa med hon också.

Peggy: Hon var först ut. Och hon var ivrig, pigg och het. Snurrade runt, hoppade och rusade. Och det innan vi ens kommit på själva spåret. Det bådade inte gott, och blev inte det heller. Väl på spåret så sprang hon bara iväg efter att ha nosat på ”skottplatsen”. Hon kom av spåret på en gång, missade totalt det hela och jag fick ta tillbaka henne och börja om. Få henne lugn, lite mer sansad och sen visa henne spåret igen. Andra gången gick det bättre, även om hon fortfarande var allt för ivrig att hon kom av spåret vid några tillfällen. Men hon fann slutet och klöven, efter lite om och men. Inte den start jag hade tänkt mig och nästa gång får spåret bli superenkelt och Peggy ska få en ordentligt motion strax innan för att bränna energi. Förhoppningsvis kommer hon gå bättre då.

Siri: Här hade jag väntat mig det sätt som Peggy uppvisade. Men icke då. Ja, hon var väldigt intresserad men inte alls hyper som Peggan. Visade henne starten och sen började vi traska. I ett lugnt tempo, nosen i backen. Några små missar blev det men hon fann spåret igen utan hjälp. Inga problem där och främst av allt, behövde inte ta tillbaka henne och börja om. Hon fann klöven och fick stolt bära ut den från skogen och hela vägen hem. Ni anar inte hur glad hon var över det. Och jag är mäkta stolt över Siri som gick bättre än väntat och skötte sig klart bättre än Peggy, när jag hade väntat mig det omvända. Hon kommer definitivt få följa med igen ut i spåret.

Det här inlägget postades i - Viltspår, Foto&Film, Träning, Vilddjuren. Bokmärk permalänken.