Snart dags för spårning

Dom senaste två dagarna har jag inte mått så prima. Jag avskyr att vara förkyld och kommer väl aldrig att gilla det. Men det är inte direkt så att jag kan kura ihop mig i soffan, vila och kurera mig. De två små barnen har en tendens att tycka att mamma minsann ska roa dom ständigt. Och med en karl som gör en massa annat där barnen inte kan vara med, så får jag helt enkelt ta mig ur soffan och försöka vara hyffsat rolig och snäll för att slippa gnälliga barn. Känner mig tung i huvudet, täppt i näsan, snyter mig konstant om dagarna, hostar, lätt öm i kroppen och hade feberkänslor igår (inget bekräftat då jag inte kunde hitta termometern) och sov med täcke och filt, ihopkurad

Så träningen med hundarna har åter fått ligga lite på is. Nu känner jag inte för att göra något, orkar egentligen inte göra något men tvingar mig till det nödvändiga. Hade ju tänkt att börja med spårningen med Peggy snart. Det börjar torka upp i skogarna. Fast jag måste i och för sig leta reda på snitslarna först. Jag vet inte vart dom tagit vägen. Kanske i makens bil? Annars får jag göra i ordning nya snitslar, även om snitselbanden är försvunna dom med. Det känns som en röd tråd här… hm… Nåväl, får ta tag i det i veckan. Behöver ändå kurera mig innan det är tal om att traska i skogen.

Det här inlägget postades i - Viltspår, Allmänt, Träning, Vilddjuren. Bokmärk permalänken.