
Torsdagens stund i stallet blev oväntat kort. Är glad över att jag beslutade mig för att mocka och fixa fodret först. Då det var varmt och något kvavt så var ridhuset uteslutet, ridbanen gick an men det var en massa hinder där. Tänkte att jag och Tindra kunde rida ut, såvida hon inte skulle bråka igen, och då träna lite längs med grusvägen för att det ändå skulle vara en ridning som gav något. I andra hand skulle det få bli ridbanan. Men ödet ville annorlundare. Tindra var borstad och klar, alla grejor var hämtade och bara hovarna skulle kratsas. Något man gjort hur många gånger som helst och knappast tänker något extra på. Men just denna dag, just i det ögonblicket som jag hade hoven i handen, så är det något som skrämer henne. Vet inte vad. Hela hon hoppar till och hon drämmer ner hoven i marken med kraft. Hon träffar utsidan av mitt knä, inte så farligt mest ett blåmärke, men så träffar hon min fot. Sidan av den vänstra. Och fy satan vad ont det gjorde! Såg stjärnor! Jag tog mig till en bänk, satte mig ner och drog av mig skon för att undersöka foten. Ajaj, det gjorde ont. Var bara att konstatera att ridningen fick bli inställd. Tar på mig skon, linkar till hästen och tar med mig henne ut till hagen igen. Även då så märker jag på henne att något gjorde henne lite nervig, så jag talade lugnande till henne under tiden så hon inte skulle balla ur och dra iväg med mig linkandes bredvid. En skada är tillräckligt. Ute i hagen igen så var det väl klart då, bara att åka hem. Men nej, först ordnade jag vatten åt henne ute i hagen, sen skulle alla saker hängas in igen och skottkärran skulle tömmas. Linka linka linka, halta, halta, halta. Först efter allt det så kunde jag sätta mig i bilen, pusta lite och känna mig lite nöjd över att det var vänsterfot och inte höger så jag kunde köra bilen hem. And home I went.
Under resten av dagen och kvällen hade jag ont, började undra om det gått så illa som en spricka, eller värre, ett brutet ben i foten. Ringde tillslut 1177 för lite råd innan jag sedan beslutade mig för att avvakta till idag och se hur foten kändes. Även ett samtal till VC på morgonkvisten, samt sjukanmälan till jobbet så foten får vila. Det känns bättre idag, så tanken på spricka eller brutet är skjutet åt sidan. Jag tycks ha haft tur. Men det gör fortfarande ont och jag haltar ännu när jag går. Har till måndag morgon på mig att bli bättre, sen vankas det jobb. Men skulle foten mot förmodan bli sämre så får jag åka in till akuten *peppar peppar* Nu tror jag faktiskt inte att det kommer att ske, utan jag tror foten bara kan bli bättre, men det är väl lika bra att inte ta ut något i förtid. Fast jag hoppas såklart att jag på måndag kan göra ett nytt försök att rida på Tindra, och såklart att jag kan rida på tisdag också.
