En förkylning hindrar inte mig från att rida. Så är det bara. Så visst sjutton gav jag mig iväg igår till stallet och lektionen som väntade. Syrran stannade hemma, för förkylning 
Jag tänkte i vilket fall inte göra mig sjukare så det var termobyxor på den här gången. Det var varmt och gott, och jag frös inte så farligt mycket efteråt, men nog sjutton blev det svettigt. Jacka och termobyxor, det var en sjö inunder. Var på väg att slita av mig jackan, men med 4 minus så kanske det inte är så bra för en förkylning, så den fick stanna lektionen ut.
Vad gjorde vi då? Ujuj, vi gjorde mycket som krävde mina bens närvaro. Det var mycket fokus på hästens form. Och Effe är lite stel i kroppen, av åldern och så, så det krävdes en hel del att få honom i form och att ställa honom. Kämpade och slet. Skritt och trav. Tiden rann sedan iväg lite så de som ville fick sen på slutet galoppera lite fritt. Givetvis tog jag en galopp med Effe. Lät honom få sträcka ut, hej vad det gick 
Och kan meddela att han var pigg minsann igår. Riktigt alert, vilket var kul. Och han tyckte det var überroligt att få galoppera, särskilt då jag manade på honom att öka farten längs långsidorna. Han och jag var båda svett och trötta efter lektionens slut och längtade ner till stallet. Såg fram emot att få lugnt lunka ner till stallet i kylan. Men riktigt så blev det inte. N tänkte gå ner (av någon anledning, kanske för halkan) och Tracy var ivrig att få komma iväg så hon började snurra, trampa på stället, slänga med huvudet och ha sig. N frågade om någon ville byta med henne, då hon inte riktigt vågade gå med Tracy. Snäll som jag är så gick jag med på att byta. Jag menar, vad hade vuxna Tracy att komma med om man ska jämnföra med hormonstinna unghingstar? (som jag hade hand om på travet).
Sagt och gjort, jag glider av från Effes rygg och när fötterna tar mark så viker sig benen på en gång. Hade ingen kraft eller styrsel kvar. Höll mig med nöd och näppe på fötter men det tog ett tag, vinglande och ragglade över isig grusplan, innan jag fick ordning på benen igen. (Snacka om att ha använt benen under lektionen!) Tog i alla fall Tracy och vi började traska tillbaka till stallet. Tracy skötte sig så fint, vet inte vad N var rädd för. Hon gick så snällt bredvid mig. Behövde bara hålla henne med en hand, kunde klappa henne, kolla klockan och ha mig utan några bekymmer alls.
Hoppning nästa vecka, haha, får se hur det går 
”Jag ser inte faran, Matte. Vad menar du?”
Jag tror något är på gång. Det känns. Det anas under ytan. Den väntar på att attackera med full kraft.
Förkylning!
Jag tror bestämt att jag är på gång att bli förkyld. Kan detta stämma? Jag förstår inte hur det har gått till. Jag har inte haft någon bjudning där Förkylningen varit välkommen. Inte haft ett oväntat möte med Förkylningen när man varit ute. Har inte ens pratat med Förkylningen på telefon. Det måste vara så att denna, lilla jäkeln, har smugit sig in i huset om natten likt en tjuv och lagt sig i bakhåll. Vilka andra alternativ finns det? 
När väl denna oinbjudna gäst kommit är den svår att visa på dörren. Det kvittar hur tydlig jag är. Öppnar jag dörren och vrålar ”UT!” så ser den bara oförstående på mig, kurar ner sig i soffan (på min plats!) och ser på tv. Om jag slår den, är det misshandel då? Vill inte riskera åtal så jag kanske ska låta bli. Bäst att låta Förkylningen slå först för att sen hävda självförsvar. Hur kan jag irritera den tillräckligt för att den ska slå? Helst inte hårt nog för att det ska göra ont. Jag kanske ska anlita en detektiv som kan snoka upp några skelett ur Förkylningens garderob och sen använda dom som hot; ”Försvinn annars så avslöjar jag dig!”. Men tänk om det är en mönster Förkylning som inte ens gått mot rött?
Kan inte skriva mer. Förkylningen smyger upp bakom mig och försöker kika över ena axeln. Återkommer när jag vet mer.
Känner mig mör i kroppen, främst i axlarna, men det känns även i ben och röv 
Ett uppehåll från ridningen gör sitt, även om det nu var ett relativt kort uppehåll av julledigheten. Men ändå. Det känns att man inte ridit på ett tag. Men takterna sitter kvar, är som att lära sig cykla. Den här gången fick jag Efraim (haha, någon annans tur att ha honom nu!) och det kändes som en kanonstart på terminen. Visst, man undrade lite över hur pigg relativt slö han skulle vara. För han kan ju vara seg ibland, lite humörsvängningar eller vad det är. Men han var ganska pigg igår, behövde inte sitta och driva hela tiden. Men han var lite stel som han brukade och som alltid känns han bäst när lektionen är slut. Ibland önskar man att lektionerna var på minst två timmar så man hann mjuka upp hästen ordentligt. Effe behöver det i alla fall. Nåväl, vilket som.
Lektionen bjöd på ”mjukstart” med dressyr. Mycket voltarbete med att forma och ställa hästen, mjuka upp deras sidor. I både skritt och trav. Galopparbetet bestod av, på volt från skritt till galopp, att galoppera allt från 1 steg till 100. Så det var bara att räkna 
Effe gick fint, han var lätt att få upp i galopp från skritten, men avbrytningen bestod alltid av några galoppsteg fler än vad som var tänkt samt kanske ett och annat travsteg. Men jag är ändå nöjd med honom, för felet där var ju mitt (vem annars) Men ju mer vi höll på, desto bättre gick det och desto bättre tajmade jag in avbrytningen så att det skulle ske på steget som det var tänkt. Vi hade K igår, då L tydligen var i Holland. Och nog är det farligt att ha K 
Efter lektionen pratades det och man lämnade inte stallet förrän halv tio. Blev en sen kväll, men vad gör det.
Ibland undrar jag om vi haft en gris på besök.
Men det är bara Siri som varit i farten.
I jakt på… möss? Maskar?
Eller tänk om vi har en tryffelgömma på tomten?
Den här helgen är familjen komplett. Vi har finbesök av Ebba hela helgen 
Hon ska med Jimmy ut i skogen, vilket jag tror att hon tycker är roligt. Men det är säkert det enda som är roligt. För hon verkar inte vidare förtjust i barnen som springer runt, eller i Siri. Dom två går och spänner sig, mest igår då Ebba kom hit. Och så är det trångt i hundsängen så hundarna är utspridda överallt. Hon fördrar säkert att vara hemma hos mina föräldrar där hon har soffa och fåtölj till förfogande, och inga andra hundar att trängas med. Men jag tycker att det är trevligt att ha Ebba här igen, även om man inte sett så mycket av henne idag och inte lär göra det imorrn heller. Men det är ju lilla Ebba bebban, vår gamla tant, som trots sina egenheter är saknad 
Ibland blir jag sjukt trött på vår internetleverantör. Återigen försvann vår uppkoppling. Jag har tappat räkningen på hur många gånger det skett sedan hösten, men kan garantera att det är fler gånger än någonsinn. Flera år problemfritt och nu en hel hög med strul. What’s going on?
Well, över till lite andra trevligheter. Har inte bloggat på ett tag, då tiden, lusten och orken inte funnits. Men min underbara karl har fyllt år, samt hans syster och hennes man. Så kalas har det blivit av. Och så, the big news, Viktor skolas in på dagis as we speak! Känns lite konstigt att skola in honom redan, han är ju bara 1år och tre månader. Men dagarna går mot sitt slut och arbetssökande ska tas vid på allvar (med förhoppning om jobb såklart). Så i måndags började han skolas in på dagis. Än så länge går det bra. Han lallar runt, tittar på alla barn, plockar med leksaker och har sig. Jag sitter mest i en soffa och bara är. Det är inte så att han drar i mig och vill ha med mig, men han kommer fram lite då och då innan han försvinner iväg igen. Efter två timmar, när vi ska åka därifrån, är han så trött så. Min lilla pojke blir bara större och större 
Nu så sitter jag hemma hos mina föräldrar. Har lämnat grabben själv på dagis för första gången. Får se hur det går. Han såg inte så jätteglad ut över att jag skulle gå men förhoppningsvis så har dom lyckats distrahera honom. Lunch ska han få också innan jag ska hämta honom. Återstår att se i vilket skick han är när jag kommer 
Kort tagna med mobilen
Packade in barnen i bilen på förmiddagen för en liten resa. Tog äntligen tag i att göra mig av med kläder som blivit för små eller som jag inte använder längre. Tre kassar fulla med kläder dumpade jag så snällt i en välgörenhetslåda 
Efter det så rullade vi till mina föräldrar, då vi ändå var i närheten, och norpade med oss Ebba för en liten promenad i solen (på isfritt underlag) innan vi åkte och tankade bilen inför det sista stoppet hos systra mi där en påse kläder avlämnades. Efter den lilla trippen på förmiddagen så spenderade vi eftermiddagen hemma i värmen i väntan på att pappa Jimmy skulle komma hem från jakten.
Givetvis så kom jag på sen i efterhand att jag glömde en sak hos mina föräldrar. Sent påtänkt, I know, men det är som vanligt med mig. Blir väl en tripp imorrn med för att plocka upp det (och slå in det) innan kvällen 
Nu mumsar jag choklad, har ljus tända och funderar på vad jag ska hitta på. tv, bok eller…. well, det är mina val. Tja… dator går det med. Need to click home some stuff. Frågan är om man ids göra det. Jo det gör jag, i kombination med tv:n i bakgrunden 
Igår när man kom hem på kvällen efter att ha firat E på hans födelsedag möts man av en kolsvart kåk. Hmm… strömmen hade visst gått i det skitväder som kommit. Vi knallar in, letar upp pannlampor och en ficklampa och i skenet av dessa kläs barnen av och tas på pyjamas, jag letar upp och tänder en massa ljus och Jimmy ringer till mellösa, där ström fanns, och ordnar så att en termos varmt vatten levereras så barnen kunde få välling. När barnen stoppats i säng tänder jag lite fler ljus nu när jag inte behövde oroa mig för klåfingriga små barnhänder och nog var det mysigt att sitta i soffan, uppkurad under en filt med levande ljus överallt och med en bok i handen 
Bara en kopp med något varmt att dricka som saknades och en lussebulle, men i brist på fungerande mikro fick jag vara utan.
Så är det nu 2012, ett helt nytt år. Det nya året firades in med familjen; syster, Daniel och Jesper, mamma, pappa och syster nr 2, Daniels bror och mamma, och så hundarna Ebba och Medusa. Ett litet gäng men det var tillräckligt. Barnen våra var vakna länge. Vid tio taget kom dom i säng, trötta som få. Fyrverkerierna bestod denna gång av en låda. En stubin och en massa raketer, smidigt som bara den och tjusigt! God mat, god dryck, trevligt umgänge, mumsig champange och så fyrverkerier på det. Kan man fira på ett bättre sätt? Lite minus grader dessutom och en stjärnklar himmel.
Gott Nytt År på er alla!
Det har varit långa dagar och kommer nog bli fler långa dagar innan vi lyckas förmå vår snyltgäst att ge sig av. Om någon anar att Förkylningen smyger runt husknuten, lås in er! Spärra dörrar och fönster och släpp inte in den. Vad den än säger!
