O.M.G

Palleman

Min start på det nya året var inte direkt det bästa. Först så började det med att jag jobbade natt hela helgen, bra på sitt vis (cash) men dåligt på sitt vis (helg). Det som gjorde det som allra mest dåligt var starten på hela jobbhelgen och året. Jag kommer till jobbet den tid som det är sagt. Väl där får jag reda på att vi inte har dom två första tågen (dubbelbokat av SJ) och att jag nu har en timmes väntetid på nästa. Till råga på det så dyker inte min kollega upp. Jag har inget nummer så kan inte ringa och kolla om denne är på väg. Jag väntar. Tiden går, ingen kollega. Försöker nå min chef, inget svar. Tick, tack. Börjar undra vad sjutton som är fel. Får en tanke att kanske kollegan visste om att vi inte hade de första tågen och då dyker upp lagom till de andra. Nope. Tiden gick och ingen kollega. Tillslut måste jag gå ut då tågen kommer. Fortfarande ingen kollega och ingen chef att nå. Tillslut ringer jag en annan kollega, M, den enda som jag har nummer till som har sagt att jag får ringa om det skulle vara något. Klockan är då typ 00.45. Men jag ringer och hon svarar! Hon vet inte heller vad som gått på tok men hon lugnar mig och säger att jag ska göra mitt bästa på den tiden jag har (vilket var för kort, så det blev övertid). Jag var inte glad alls att bli ensam sådär utan information och få göra ett jobb för två personer. Nästa dag fick jag tillslut tag i chefen och hör och häpna! Kollega hade blivit bortplockad p.g.a. dubbelbokningen men hon hade glömt att meddela mig! och på det hela glömt när de andra tågen kom in så hon trodde jag hade gott om tid. Argh! Hur dålig koll får man ha? Hur dålig får man vara att informera?! Samma dag, direkt efter varandra, meddela alla berörda parter. Hur svårt kan det va?
Person ett: Jag plockar bort dig, det behövs inte vara två.
Person två: Du blir ensam p.g.a. dubbelbokning. Och du behöver inte börja förrän (insert time).
Dessutom hade hon noll koll på hur länge en annan kollega var ledig så jag riskerade att bli ensam på söndagen också och klämma in 7,5timmars jobb på dryga 4timmar. Lyckat. Tack och lov tog kollegan M över tyglarna och styrde upp det hela. Så jag fick sällskap på söndagen och slapp stressa ihjäl mig. Men det känns inget bra alls att det är så dålig information och koll på jobbet. Att chefen inte kommer ihåg något och sen inte går att få tag på.

Det var minst sagt skönt att idag få rensa huvudet med en ridtur på Palle. Även om den var ruggigt kall! Elva minus ute. Det kändes. En skidmask vore väldigt skönt att ha och varma ullsockor på fötterna. Mina tår frös som sjutton! Men det var fint ute med all snö. Luften frisk och klar. Och ostört. Helt underbart! Palle var lite på tårna av någon anledning. Men kyla brukar få en del hästar lite extra pigga och så, kanske gäller honom också. Efter stallet fortsatte jag med att rensa huvudet ute i gymmet. Eller mer, fortsatte med att inte tänka på något alls mer än att räkna antal reps. Kändes som en produktiv och terapilik dag idag och imorrn kan jag ta tag i dagen och göra något vettigt och ta tag i en del måsten. Imorgon är en ny dag, idag rensades historiken!

Namnlös

Publicerat i - Min träning, Allmänt, Ridning, Träning | Lämna en kommentar

Slutet är nära

PicPlayPost_20151231_22_47_51

Det har blivit lite av en tradition att fira nyår hemma hos mina föräldrar. Det funkar bra för oss. Främst för karln då han jagar nyårsafton men även nyårsdan brukar bli jakt. Vi är inte så mycket för att festa, speciellt inte när kidsen är små. Men god mat, umgänge och möjligen lite fyrverkerier, what more do you need?

Nyårslöften är inget för mig. Dessa brukar ändå brytas. Har ju försökt förr. Däremot kan man ha förhoppningar. Och det har jag. De mest realistiska är att jag hoppas på att jag inte tappar träningen utan fortsätter på den utplanerade banan. Jag hoppas såklart även på att året passerar utan några oväntade och dyra utgifter (veterinär, hus, bil) och att vi håller oss friska och hela. Vill jag sträcka på förhoppningen så snuddar jag även på jobb. Att jag -detta- år ska få ett. Det är däremot inget jag lägger större förhoppning till men det finns där i bakhuvudet.

Men ja…

Gott Nytt År alla!

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Mobilinlägg | Lämna en kommentar

Här och där

jul2015

Julen har kommit och gått. Paket inköpta, öppnade och förhoppningsvis uppskattade. Kidsen var vilket som nöjda med allt dom fått och det är ändå det som räknas. Så länge deras jul varit bra har det varit en bra jul. Som andra år blev julen uppdelad. En dag där och en dag där. Skillnaden i år var att det blev en tredje jul. Jag är både för och emot att göra så. Helst av allt vill jag fira julen på ett ställe. Slippa åka runt, hur lite det än är. Men det är väl så det blir när man har två sidor att fira jul med, min och karlns. Vilket fall när familjerna bor så pass nära att resandet inte tar en hel dag utan bara minuter. Jag är nöjd så länge jag får vara med familjen min. Äta mams och paps goda mat, sill- och skinksmörgåsar, diskutera film/serier eller what not samtidigt som det ses på tv, lägga det årliga pusslet, få med mig sällskap ut på hundpromenader och allmänt bara vara där. I år blev det lite träning också, hör och häpna. Bjuder på lite bilder från alla tre jular i en liten kavalkad. Jag har dessutom, förutom firat jul, jobbat och spenderat tid i stallet. Lite cash i fickan till nästa månad och lite frihet på hästryggen i friska luften. Snön behagade dessutom att dyka upp tillslut, efter jul såklart, men den kom till kidsens stora glädje. Så skottning har dom gjort och pulkaåkning tog vi idag när solen var framme och gav oss kanonfint väder.

pulka

Hur känner jag då inför det nya året som snart börjar? Vill vi ens gå dit? Det är som vanligt fyllt med ovisshet, med pengaoro, med behov, prioritering och val. Så starten blir väl detsamma som alla andra år. Lika dämpad och gråmulen. Dyster och trist. Hej och hå. Det är bara att bita i det sura äpplet istället för att bryta ihop. Bränna energi ute i gymmet med förhoppning att inte helt klappa ihop och ge efter för lusten att kura ihop i fosterställning under täcket och glömma världen utanför som bara inte kan ge mig en break. Varför lyckas andra men inte jag? Varför ska jag ha det så förbannat svårt att hitta ett fast och stadigt jobb?

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Kidsen, Vilddjuren | Lämna en kommentar

Ett bra ställe det där

Julegran

Det är svårt att tro att det snart är jul. Vem skulle kunna gissa att det var den 18:e december idag om man tittade ut? Barmark, plusgrader, regn. Hej julen… Julkänslan har väldigt svårt att infinna sig. Visst försöker man. Huset har pyntats som sig bör vid advent och därefter. Julsånger spelas. Snön borde inte göra så mycket egentligen om man tänker efter. Blir tomtarna mysigare då? Blir julmaten godare? Klapparna bättre? Umgänget trivsammare? Nej. Snön har ingen påverkan what så ever på det hela. Mer än att det hör till. Det bara är så. Jul = snö. MEN! då det vita massan uteblir får man försöka ändå. Julen fick dansa in ännu lite mer i huset idag när jag och kidsen knatade ut i skogen och hämtade vår gran. Sen letade vi efter mattan den skulle stå på. Sen letade jag efter mattan och kidsen lekte med pinnar vid gungorna. Sen letade jag lite mer efter mattan. Blev frustrerad! Jag vet att jag sett den för inte så länge sen, ett par veckor sen. Och jag vet att jag la den på ett bra ställe (ni vet) då jag snart skulle plocka fram den. Nu kan jag inte hitta den. Vart sjutton la jag den som var så bra? För bra tydligen för den är puts väck! Det fick tillslut bli en kompromiss. En välkomstmatta, som skulle ligga utanför dörren fick tjäna som julgransmatta. Funkar det så funkar det. Efter maten klädde vi den, jag och kidsen då maken for iväg på julbord med jobbet. Och den blev så fin så. Dom blev så nöjda med granen. Julkänsla nu? Nae… men vi jobbar på det. Lite julklappar ska slås in. Ikväll. Eller imorrn… eller dan efter det…. (troligen strax innan jul typ 22:a då jag jobbar natt den 23:e)

 Modde

Ridskolan avslutades i tisdags. Alltid tråkigt när det blir då jag aldrig vet vad jag ska göra mina tisdagskvällar som plötsligt ska spenderas hemma. Även om jullovet är kort och jag snart är där igen, så känns det tomt. Efter önskemål veckan innan valde jag att ta Modlak igen då det skulle bli lite hoppning på agendan med avslutade dressyr. Avslutade så fint på Utopia veckan innan så ville jag inte fresta turen med att försöka hoppa på henne. Hon kan hoppa, det är inte det. Hon hoppar som en gasell! Men känner jag inte att jag är i kontroll över galopp och vägar, så vill jag inte hoppa. Inte nu när jag äntligen hittat lugnet och glädjen i att hoppa. Det skulle säkert ruineras på en gång. Så Modlak fick det bli. Och ett bra val var det. Fyra hinder längs långsidan med 1+2+3 språng i mellan. Började lågt med 40-50cm. Och jag säger lågt nu, i våras såg jag det som skrämmande högt! Sen blev det mer. Sista hindret höjdes för M som ville hoppa högre (hoppryttare som hon är). Jag frågade vilken höjd det blev och svaret jag fick var ”90”. M tog hindren och hoppade. Jag frågade om jag fick prova. Hör och häpna, jag frågade om jag fick prova att hoppa 90cm utan att blinka eller tveka. Självklart fick jag det. Så jag och Modlak tog det. Två gånger. 90cm. Slipade hopprekordet ytterligare! Är så sjukt nöjd. Och glad att jag fortfarande känner lugn inför hoppning. Nu finns både viljan och modet att faktiskt hoppa högre. Det är enormt!! Efter det blev det dressyr där Modlak inte alls ville vara med. Det var tråkigt. Hoppa=kul, Dressyr=skittråkigt. I alla fall i tisdags. Men det struntar jag i. Vi hoppade 90cm tillsammans! Härliga fina vita sagohäst!

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Kidsen, Ridning | Lämna en kommentar

Remember, remember, the… what now?

julklappstips_till_cyklister

Som varje år säger jag att jag ska vara ute i god tid med julklapparna. Och varje år slutar det på samma vis. Jag är sent ute. I år får jag ändå använda pengarna som orsaken. Jag har inte haft råd att köpa tidigare än nu i december så man får helt enkelt ta det som det är. Det är ganska svårt det där med presenter. Dels vill jag ge alla vad dom önskar sig (för då vet man att det uppskattas och faktiskt kommer användas) men samtidigt vill jag köpa något som talar till mig. Något som får mig att tänka på just den personen. Tyvärr har jag en tendens att komma på sådana idéer för sent och det blir en kamp mot klockan att hitta/lösa det innan jul. Oftast hinner jag inte och då blir det, ”aja, tar det till födelsedagen då.” Men tro på f*n att jag glömt idéen lagom tills det är dags att shoppa födelsedagspresent. Blir trött på mig själv. Jag borde skriva ner allt i en hemlig present-idé-bok. Men det skulle inte förvåna alls om jag lägger den boken på ett bra ställe så jag inte hittar den sen. Det är så typiskt mig. Mitt minne suger allt för många gånger. Vet inte hur många gånger jag glömmer bort varför jag gick in i ett rum. Eller att jag glömmer bort en påminnelse jag nyligen fått. Jag kan tänka, ”Glöm inte lappen nu.” på morgonen inför att jag ska ta kidsen till skola och dagis. Fem minuter senare är vi utanför dörren, i bilen och halvvägs när jag kommer på att jag glömde lappen. På fem freaking minuter! Samtidigt kan jag komma ihåg annat hur bra som helst. Närminnet tycks bara kasst, men inte det andra. Är jag 80 år i skallen? Har hjärnan åldrats i förtid?

Namnlös

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Blir så trött ibland

n-wifi

Jag hade tänkt komma igång med bloggen igen. Och ja, det började lite skakigt sådär med att jag inte hade tid, ork eller kände för det. Men så kom också delen som gjorde det omöjligt för mig. Internet försvann. Poof. Bara sådär. Till en början var det ett fel hos vår leverantör. Detta ordnades tydligen samma kväll som vi ringde. Men internet förblev borta hela helgen och jag ringde igen på måndagen. Då visade det sig att dom hade lagat sitt fel som varit, men av någon anledning tappade vi kontakten på vägen så internet uteblev. Väldigt specifikt. Eller hur! Jag känner mig så handikappad utan internet. Och jag blir så sjukt irriterad över att det ens försvinner sådär. Okej om det blir ett fel, fysiskt. Som att en kabel gått sönder eller liknande. Men det där ospecifika som bara är ett ”Ja… nått funkar inte. Några andra IT snubbar ska fixa det. Borde ta si och så många dagar. Förhoppningsvis.” Om det inte går, vad gör man då? Nu fungerade det förvisso. Det tog tre-fyra dagar, utöver de andra dagarna vi var utan, sammanlagt sju-åtta. Jag kan inte låta bli att undra när det sker igen. Ska man kanske se över alternativen att byta bolag? Vi bor ju så dumt till men nog borde det finns andra bolag? Eller? Ugh, jobbigt!

På grund av internetstrul, tid, ork och lust har jag inte heller kommit till att nämna de senaste ridlektionerna. Nå. Efter det katastrofala lektionen på Utopia hade jag Modlak veckan efter och vi hade en kanon  hoppning tillsammans! En studsserie om tre hinder, fem galoppsprång till ett rättuppstående. Först låg det på 70cm för mig och J. De andra hade lägre pga deras hästar. Skutt och hopp utan problem. Vi hoppade först, sen sänkte hon för de andra. När hon höjde sen igen så smyghöjde hon utan att säga något. Skutt och hopp. Lika tryggt som innan. Nästa omgång hade hon smyghöjt igen. Den gången såg det högre ut och kändes högre. Efter att vi hoppat avslöjade hon att det legat på 85cm (!) Hon ville inte berätta då hon visste att J skulle banga ur. Så hopprekordet slipades och höjdes med 15cm. Låter inte mycket med är enormt! Med tanke på att jag i våras fann 50cm skrämmande och läbbigt känns det otroligt roligt att jag klarade 85cm utan att bli nervös och skraj. Det går framåt! Denna vecka fick jag och Utopia revansch då vi hade en bra lektion där jag lyckades få till en lugn galopp! Wohoooo! Det kändes jättebra!

Julen står för dörren. Och jag har inte köpt en enda julklapp än! Hade tänkt köra internet shopping, men så försvann internet, så nu vet jag inte ens om det hinns få hem i tid. Är det värt att försöka? Blir nog att ge sig ut till alla andra och shoppa i affärer istället för i soffan. So not looking forward to it. Men jag löser det.

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Ridning | Lämna en kommentar

Håll igång med fullt ös

InnerPeaceComic

Jag brukar alltid hålla igång om dagarna. Antingen städas det, tvättas, plockas disk, rensas, snyggas till, viks tvätt, bäddar rent, tränar och ja, ni förstår kanske vad jag menar? Jag sitter sällan bara ner i soffan och gör ingenting. Om sommaren kan jag välja att vara ute i solen och läsa en bok, men jag har märkt av att jag är mer rastlös nuförtiden. Jag behöver göra något, det kan ha med att göra att jag är utan ett fast jobb, att jag då på hemmaplan behöver göra något för att inte klättra på väggarna fysisk utan kanske mer bara psykiskt till viss del. Så när kvällen kommer och kidsen är i säng, då, först då, känner jag att jag kan slappna av och sjunka ner i soffan. Men igår gav jag mig själv några timmar av lugn och ro. Några timmar då jag inte gjorde någonting alls. Jag gav mig ledigt. Alla är ju lediga ibland, eller hur, från sina jobb. Helger and what not. Jag är ju inte det. Så jag tar sällan ledigt från det jag gör här hemma. Jag håller igång non-stop känns det som. Så att ge (tvinga) mig till en paus sådär var säkert välbehövligt, även om det kliade i kroppen att få göra något. Jag har en behovsanställning vilket ger mig lite jobb då och då. Kan jag inte dessa dagar ta en paus när jag kommit hem? Nej. Då ska det ordnas mellis, sen blir det plock, disk, vedhämtning, städning, träning, ja någonting, och senare matlagning. Det finns alltid någonting att greja med.

Igår så var det ridlektion. Jag har denna omgång fått lilla nätta prinsessan Utopia Vilket är lite halvt skrämmande. K har sagt att inte vem som helst får rida henne då hon lätt blir nervig och så. Så att få det förtroendet är jättestort! Att hon känner att jag skulle klara av henne utan att förstöra hennes nerver. Första lektionen, förra veckan då, gick jättebra. Hon var mysig, trevlig och visade en fin sida. Galoppen var väl sådär, lite för mycket gas för min smak. Men helt godkänt och jag var jätteglad efteråt. Igår kraschade den världen ner i ett hav av lågor. Redan från start var hon überpigg. Ingenstans fanns det fina damen från veckan innan som trevligt travade i bra tempo och form. Nej, det var mer speed, ovillig att böja och ställa sig. Det blev kämpigt. Jag måste dessutom ständigt tänka på att vara mjuk och lätt på handen för hon reagerar negativt om man tar för mycket i tygeln (och det är en hårfin nyansskillnad på vad som är godkänt och inte enligt henne) Galoppen var katastrofal! Hon rusade. Bara sprang. Lyssnade inte alls. Det var noll kontroll och bara spring för glatta livet. För att få stopp på henne (eller i försök att få ner det i en lugn galopp) var jag tvungen att leda in henne på en liten volt. Jag hade ingen suck i världen att sitta tungt och bromsa med sätet (och ta i tygeln är som sagt det raka motsatta i effektväg) så volt var det enda jag kunde ta till. Det kändes hemskt. Jag kände mig värdelös. Lämnade den lektionen med självförtroendet i botten, med en hemsk känsla i kroppen och en motvilja att ha henne igen nästa vecka. Just nu känns det bara hopplöst. Varför kunde jag inte få ha den trevliga Utopia från förra veckan?

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Ridning | Lämna en kommentar

Vad är jag?

WhatAmI

Antingen ses jag som en bra förälder som är där, följer med och är i närheten. Eller så kan jag säkert anses som överbeskyddande just av samma anledningar. Idag var jag på Lek&Buslandet här i stan. Sonen var där på kalas. Och när det var dags att busa runt följde jag med. Mest i bakgrunden, men jag var där. Jag var i närheten ifall han behövde mig eller något hände. Busade lite jag med när han ville ha med mig men lät honom leka med L, dom två är som ler och långhalm. Ihopsatta i höften. Så roligt att se :) Jag hjälpte även till med L när han behövde det, om en trampbil krånglade eller när han klättrat för högt i klätterställningen/labyrinten och sen blev rädd då det blev för högt. Hjälpte honom att hitta sin pappa när det behövdes. Jag vet inte om andra föräldrar, som många av dom som var där med sina på samma kalas, ansåg mig vara överbeskyddande eller liknande då jag var med hela tiden. Men för mig är det en självklarhet där. Precis som när vi är på simskolan. Jag sitter inte med näsan i mobilen. Jag har ögonen på kidsen hela tiden. Det känns bättre så. Det är inte så att jag är i vägen. Jag gör inte simlärarens jobb eller så, jag tränger mig inte på leken mellan kompisar. Men jag är -där-. De andra (inte alla men de flesta) föräldrarna satt och drack kaffe och pratade med varande i restaurangavdelningen medan deras ungar sprang runt. Funkar kanske för dom men inte för mig. Jag sköt på min lunch och tog den sen efter två när alla barn hade glasspaus. Det kändes bättre för mig än att jag skulle sitta och äta medan han sprang runt.

Så vad är jag? Överbeskyddande eller inte?

Hej, jag är tillbaka

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Kidsen | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Umpf:et saknades

lektion9

Efter att ha fått stå över förra veckans ridlektion due to nattjobb, så var det dags igår igen. Jag och Modlak the White. Vi hade KK (hah!) var sjuk. Fick en lång tid på oss att själva värma upp och känna att hästarna var med på noterna. Kan säga att Modde var inte alls med. Han var inte på humör för en lektion. Han stannade flera gånger, uppenbart grinig av en anledning som inte ens K förstår. Han hade ingen fart, inget tempo, inget ‘umpf’ som man vill ha. Vaddå ‘umpf’? kanske man undrar. Lite svårt att förklara men det fattades det där lilla extra, det där trycket som ska vara där, viljan liksom. Han släpade hovarna efter sig, segade och ville inte alls framåt. Jag fick jobba, driva och kämpa på för att få något av honom. Lärarledda lektionen började sen med att vi, en och en, red på stor volt i trav över ett litet kryss. Vi skulle hela tiden se på K (och -inte- hindret), hitta vägen, tempot och en bra känsla. Även där fattades trycket hos Modlak, som annars älskar att hoppa och älskar blotta synen av hinder även om han tycker att små hinder är löjliga. Efter det så bygge K upp en liten bana bestående av travbommar, litet kryss och en studs-serie (bom-hinder-bom-hinder-bom). Började med att travhoppa hindret, fatta galopp och ta studsen på diagonalen, ner i trav och ta bommarna på långsidan. Förvisso kom vi över allt utan att riva, stanna eller andra katastrofsaker. Men p.g.a. Modlaks brist på energi och tryck fick vi ingen bra galopp in på studsen och därmed inget fint flyt genom. Han hade för låg fart och hade ingen lust att öka den vad jag än tyckte om saken. Efter några gånger så vände vi på det och tog travbommarna först, följt av studsen och sen krysset. Lite bättre fart i det varvet men ändock fattades trycket jag ville ha och som han brukar ha. Nå, hyfsat nöjd.

Hindren i studs-serien blev som högst 70cm, woop!

Namnlös

Publicerat i Ridning | Lämna en kommentar

Nattlurkare

nattlurkare

Veckan som gått har för min del bestått av nattarbete. Min kväll som plötsligt fick ett tajt schema hade ju alltså fått en arbetsintervju inklämd innan kvällsjobbet på travet. Den intervjun ledde till provjobb denna vecka. 4nätter av jobb. Och trots att jag fått höra att andra klagat över tungt jobb eller känt att mörkret var skrämmande, måste jag säga att… nej. Det var inte tungt någonstans. Lite bökigt kanske och inte alla gånger så smidigt, men inte tungt. Och mörkret, tja.. det fanns gott om lampor tända runt omkring. Vad var då jobbet? Jo, tågstäd. Mer bestämt tågstäd på X40 tågen, vilket är de med två våningar. Dessa tåg var upplysta, så mörkt: nej. Och så när man väl kommit in i dom och stängt dörren var man inlåst = inga oväntade besökare kunde komma in. Så tryggt och säkert. Som svar på frågan ”Kan det komma oväntade besökare?” Ja det kan det. Bredvid tågstation, uppställningen, finns en gång och cykelväg med löjligt lågt staket. Så lokala fyllon och pundare har knackat på och velat bli insläppta på tågen. Främst fre- och lördagsnätter. Men som sagt, jobbet var inga problem. Lite svårt att komma ihåg hur man hittade rätt tåg och vart de står, men annars nemas problemas. Kollegorna var trevliga as well. Så ja, får väl se hur det blir. Inget fast jobb, sadly, utan en behovsanställning, men det kan ju ge lite timmar som i sig resulterar i pengar så alltid något.

Nu tänker jag fortsätta tjura över okompetent personal i simhallarna.

Namnlös

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar