En tripp tillsammans

Förvarning, långt inlägg med mycket bilder.

Krakow 1

Tidigt i måndags morse klev man upp för att fara iväg till Arlanda. Jag och maken skulle iväg på en resa tillsammans, bara han och jag, den första på 9år (sedan bröllopsresan). Vi tog en kortare, 3nätters tripp till Polen och staden Kraków. Jag kan rekommendera Kraków. En väldigt fin stad med mycket historia, trevliga människor, god mat och en hel del ställen att besöka om man vill. Vi bodde på Hotell Ester i Kazimierz, som är de gamla judiska kvarteren, ca. 15 min från Stare Miasto’s centrum (gamla stan) och inte långt ifrån Wawel slottet.

Krakow 2 stanKrakow 3 stan

Vi gick en hel del i gamla stan och vilket fall jag kollade mer än gärna på de gamla byggnaderna vi passerade. Runt hela gamla stan låg en park, förr var det en mur där som skyddade stan men den revs ner och en park anlades. Parken gjorde det lätt att veta när man lämnade gamla stan. Det fanns en hel drös med häst och vagn som tog en på en tur runt i stan. Vi åkte inte med i en sån. Inte så förtjust i idén att åka runt där hästarna enbart går på asfalt, även om dom hade annorlunda skor, i trä (?) ovanpå de vanliga hästskorna i metall.

Krakow 4 stanKrakow 5 stan

Däremot åkte vi med i en golfbil som tog oss runt Kraków, man fick välja mellan tre olika områden (en eller alla tre) så fick man se och höra historia. Vi valde en väldigt bra golfbil med väldigt trevliga, och kunniga, killar i. Hotellet i sig var trevligt, litet och rart. Även om både jag och maken önskade andra kuddar. Man hade två, en pytteliten och en megastor. Ingen som fungerade bra att sova på. Men! Jag hade ett badkar och där låg jag mer än gärna i varje dag!

Krakow 6 A

Såklart besökte vi Auschwitz I och Auschwitz II Birkenau. Jag har länge velat besöka och se dom och nu har jag gjort det. Man har sett en hel del, dokumentärer och liknande, läst en hel del, men ändå har man inte fått uppfattning om just hur stora de var. Speciellt Birkenau, det var enormt! Bara ena halvan var väl 1×1 km minst.

Krakow 8 AKrakow 9 A

På Auschwitz, som ligger ca. 1tim från Kraków, fick vi se dokument från lägret, judarnas tillhörigheter som inte hann bli förstörda som resväskor, glasögon, koppar, rakborstar, skoputs, skor (runt 40.000!st), hur deras sovplatser såg ut, en enorm mängd hår, främst kvinnohår, som rakades av. Att nazisterna tyckte att det skulle användas till ex. sockor är… nasty….

Krakow 7 AKrakow 10 A

Fick även se väggen där de sköts ihjäl, galgen, vi fick även gå in i en gaskammare och krematorium. Som användes under andra världskriget! Det var en mäktig känsla att gå runt på Auschwitz. Man fick en bättre förståelse för hur hemskt det verkligen var. Att det där ens har skett är… overkligt.

Krakow 12 B

Birkenau, 3km från Auschwitz, var inte lika intakt. Där förstörde nazisterna mycket innan dom flydde där ifrån. Gaskamrarna sprängdes, baracker eldades ner. Men omfattningen, storleken, kan man fortfarande se. Mängder av grunder till otaliga baracker, taggtrådsstängsel, resterna av gaskamrarna, tegelbaracker fanns fortfarande kvar.

Krakow 11 BKrakow 13 B

Den väl kända tågrälsen var där. Den kilometer långa sträckan som dom fick gå från tågvagn till döden. Ofattbart. Vid slutet av rälsen, där den största gaskammaren låg, finns nu ett minnesmonument. Bredvid den ligger resterna av gaskammaren. Den enorma som tog upp till 1500 personer åt gången. Vi såg en tågvagn, bevarad från kriget, som användes till att frakta folk. Inte alls stor men där tryckte dom in många.

Krakow 14 B

Vi fick gå in i en barack, allt var bevarat från kriget (enbart taket som lagts om) och överlevare har berättat att det var bäst att ligga i mitten. De som låg längst ner fick sova i lera när det regnade och de som låg högst upp frös hela vintern. Varje barack hade en kamin för värme, men dom fick inget kol att elda. Så… grejen med kaminen blev liksom lite onödig då. Och på den tiden var vintrarna tuffa med -20-30 och massor med snö. Stackars människor! Jag frös i alla mina kläder och dom hade ju bara tunna arbetskläder. Huga…

Krakow 15 Mat 1

När jag är i ett annat land provar jag gärna deras mat. Pizza, hamburgare och sånt finns ju överallt. Det kan jag ju äta här hemma utan problem. Precis som i Thailand, då jag testade olika thai rätter, så provade jag lite polska och judiska rätter när jag var där.

Krakow 17 Mat 3

Mycket kål i deras meny (inte min favorit) men jag testade några grejer. Dels Pierogi, jättemumsiga, och traditionell polsk soppa i bröd (vars namn jag inte kommer ihåg) med ägg och korv. Den var riktigt god och värmande efter en kall förmiddag på stan. Tänk om man kunde göra en sån hemma…?

Krakow 16 Mat 2

Hittade även en äppelöl på två restauranger. Haha, en Somersby (vanligen cider) fast öl. Det var en svag ton av öl så den kunde jag dricka utan problem. Första ölen jag kan säga va god. Hahahahaha! Frukostbuffén på hotellet var inte lika dignande som de jag varit med om förut. Men jag kunde vilket fall äta mig mätt och jag åt mer än jag normalt gör. Som sig bör på hotell.

Krakow 18 Salt 1

Sista turisttrippen tog vi till saltgruvan Kopalnia Soli i Wieliczka, ca. 10km från Kraków. Vi fick börja med att gå i en trappa våning efter våning tills vi kom ner på 65m djup. Sen började vandringen genom gångarna. Första halvan var mycket historia, om hur de jobbade, verktygen, när de började med häst och hur dom fick ner de stackars hästarna.

Krakow 20 Salt 3

Hur dom gjorde för  att bli av med vattnet och så vidare. Ju längre ner vi kom desto mer blev det skulpterat. Statyer, golv, figurer. Otroligt fascinerande att se. Stora salar, ett där det skett ett bungyjump, ett där de lyft med luftballong (!), kapell.

Krakow 19 Salt 2

Det största, snyggaste och det som verkligen var ett WOW var stora, Saint Kinga’s Chapel. Där sista måltiden finns skulpterat på väggen, bebisen Jesus, en påve, altare, flera stora saltkristall kronor. I den salen har det hållits bröllop, kungligheter har varit där. Det var super tjusigt, och vilket jobb att skulptera allt det där. I salt!

Krakow 21 Salt 3

Nere på 135m djup var vi klara, men det finns ytterligare sex våningar till dom inte är turistplatser (än). Med en hiss kom vi upp till ytan på 40s. Vi slapp ta trapporna som skulle vara över 800 stycken! Take that Kvarntorpstrappan!

20170420_142002

Torsdag gick flyget hem igen. Och såklart, det skulle inte vara en resa för mig utan att säkerhetskontrollen piper -en- gång. Vilket den gjorde på Krakóws flygplats på hemresan. Fick en bodycheck och provtagning av knark/krut på händerna. Inget hittades, duh, men jag fick genomgå det ändå. Såklart. Jag börjar förvänta mig det nu varje gång, hah.

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Resor | Lämna en kommentar

Getting there

Cleo träning 1

Vilddjuren: Ända sen jag förlorade Peggy har jag inte kunnat träna eller promenera med dom andra hundarna. Det har varit alldeles för känslosamt. Bara tanken på att ta ett koppel utan att Peggy kommer glatt viftandes på svansen får det att knyta sig i bröstet på mig. Det är inte samma sak utan henne här. Men nu har jag kunnat tänka tanken utan att vilja gråta, bara den senaste dagen eller så. Och idag så gjorde jag det. Jag tog ett koppel i handen med tanken att använda det och inte bara hänga undan det. Cleo fick äran att bli den första hunden jag tog ut efter Peggy. Vi höll oss på tomten, men jag tränade med henne. Jag tränade hund. Jag använde ett koppel igen. Det är ju tanken att man ska kunna cykla med Cleo, precis som med dom andra två, utan att känna att hon kommer dra omkull en.

Dagens träning:

  • Gå bredvid cykel utan att dra eller bli rädd. Vi gick fram och tillbaka på grusgången, fyra varv. I början så var nog cykeln lite lätt läbbig, hon ville gärna gå framför styret istället för bredvid. Men för att vara hennes första träningspass med cykeln så är jag väldigt nöjd. Ingen panik. Inget dragande. Hon lyssnade på mig. Klart godkänt!
  • Koppelträning. Avslutade med mer bekant koppelträning. Gå fint utan att dra. Hon är väldigt arbetsvillig och tycks göra vad som helst för godis. Det bådar såklart gott för vidare träning. Någon minut bara och sen blev hon fri för bus och lek med kompisarna.

Cleo träning 2

Och jag överlevde ett första träningspass med hund. Det går sakta, men jag rör mig framåt. Verkligheten och nya vardagen börjar sjunka in. Jag har accepterat att hon är borta och även om jag fortfarande sörjer och saknar henne så börjar livet återgå till det mer normala igen. Peggy är alltid med mig oavsett. Och en vacker dag ska jag skaffa mig en ny hund, en ny bästa vän som ska förgylla mitt liv så som hon gjorde.

C & V: Har nu äntligen påsklov. Efter att ha fått vara på fritids i tre dagar då vi båda jobbat, har dom nu flera dagar ledigt. Detta är dom glada över och planerar att leka en massa, leta påskägg och bara ha kul. Så som det ska vara.

20170412_192011

Annars: Var det vår bröllopsdag igår. 12 år tillsammans och 9år som gifta. Tiden går onekligen fort. Nästa år är det ju 10 år som gifta. Galet! Inte mycket till firande igår, jag var trött efter avslutat nattpass, han var trött efter lång dag på jobbet och tidig dag idag. Men vi firar oss senare. Ikväll blir det dessutom att ordna barnens påskägg som sen ska gömmas, ute om väder tillåter, annars får jag försöka gömma dom inomhus. Och precis som förra året, inget godis i äggen.

Namnlös

Publicerat i - C, - Lydnad, - V, - Valp, Allmänt, Foto&Film, Kidsen, Träning, Vilddjuren | Lämna en kommentar

Tiden går, sorgen består

20170411_152105

Mår: Har bra och dåliga dagar. Jag saknar Peggy enormt mycket. Det känns fortfarande tomt utan henne. Jag kanske inte visar så mycket utåt, så folk kan tro att det är okej, men innerst inne sörjer jag fortfarande. Postade igår ett inlägg på instagram, jag bröt ihop och grät där jag satt på golvet framför kökspannan. En vecka har gått sedan hon lämnade mig. En vecka av sorg och tomhet. Har i alla fall kommit tillbaka i mat rutinerna igen.

Sömn: Mmm, den är som den är. Inte djup. Även om jag legat i sängen i 10 timmar och sovit, efter t.ex. ett nattpass, så känner jag mig inte utvilad någonstans. Är trött jämt.

Träning: Ligger i lä nu. Jag ingen lust alls att träna. Tappat all gnista där efter Peggys bortgång. Så i en vecka har jag inte gjort något alls. Idag tog jag en cykeltur på 6km i solen och vinden. Motvind halva vägen. Skyndar långsamt. Tänker mig att jag ska försöka ta nya tag efter påsk och så.

20170409_144040

Annars: Så kör jag sista natten av fyra i natt. Är tufft att jobba natt när jag sover dåligt, främst att köra bilen hem sen. Men det går. Två pass kvar innan långledigt. Ska bli skönt. Till barnens glädje så har påsk fjädrarna kommit fram, både ute och inne. Och imorrn är planen att åka iväg och köpa påskägg och fylla dessa med lite roliga saker som dom sen ska få leta reda på. Inget godis kommer vara i, det får dom ändå av släktingar som inte kan förstå att man inte måste proppa i dom en massa godis bara för att.

Namnlös

Publicerat i - Min träning, Allmänt, Foto&Film, Träning | Lämna en kommentar

Kämpar på

Mår: Gårdagens inlägg var svårt att skriva. Det tog mig ett par timmar att få på pränt. Många tårar, många pauser. Jag har fortfarande svårt att ta till mig att hon är borta. Det känns fortfarande tungt. Jag gråter varje dag, mer eller mindre. Mer när jag är ensam, när det inte finns något annat som distraherar mig. Främst kvällstid, men även dagtid när barnen är i skolan och jag sitter i soffan. Har vilket fall börjat få i mig mat igen. Små portioner men det är vilket fall mer än en macka om dan.

Sömn: Sover fortfarande dåligt. Även om timmarna i sängen blivit lite fler så är kvaliten usel.

Tuffast just nu: Alla första gånger som blir. Första gången jag följde barnen till skolbussen utan Peggy och därmed ingen morgon promenad. Första morgonen där hon inte hälsade på mig. Första kvällen utan hennes snarkningar. Första måltiden med bara tre hundskålar. Första soldagen på altantrappen utan henne bredvid för kel. Och så alla andra som kommer att bli…

Annars: Väntas fredagsmys med tacos till mat, film och gott i soffan med barnen och dom nya soffkuddarna, som jag hoppas Cleo låter bli. Sen en ensam kväll då maken sticker ut och jagar… så film nr 2 som inte är en barnfilm? 

– Krama era nära och kära -

Publicerat i Allmänt, Mobilinlägg | Kommentering avstängd

Värsta dagen i mitt liv

20160505_110046

Dagen kom mycket fortare än jag hade velat. Alldeles för fort. Alldeles för snart. Jag var inte redo för det, men ärligt talat skulle jag aldrig bli redo för det.

Måndag morgon den 3/4 ringde jag det jobbigaste samtalet jag gjort. Redan när dom svarade bröt jag ihop i tårar. Jag fick knappt fram orden. De fastnade i halsen och jag ville bara lägga på luren, krama om henne och spola tillbaka tiden. Men hur mycket man vill, hur hårt man önskar kan man inte ändra på det. Tiden går och tillslut kommer man till den där dagen man bävar för. Den dagen som man aldrig vill ska komma. Den dagen man måste vara stark och tänka på någon annan än sig själv och den sorg det kommer skapa. Man kan inte vara självisk i ett sånt läge, även om man bra gärna vill.

valp peggy 1

Sedan febertoppen den 17mars hade det bara gått utför, långsamt men där. Hon tappade energi, våra promenader sjönk i takt och längd. Knölarna växte och vikten började sjunka. Vissa dagar fanns inte aptiten där. Hon var fortfarande glad, pigg på promenader även om hon inte orkade gå fort eller långt. Viftade på svansen när hon såg en. Det var inget akut, inget som sa att hon mådde dåligt på något vis. Det var diskret på sitt vis. Men så kom april. Och då blev vi uppmärksamma på att hon började tappa bakdelen. Tassar lyftes inte lika högt när hon gick, hon fick lite svårare att ställa sig upp och att komma ner från soffan, rumpan hängde inte alltid med när hon vände sig om. Där och då, den dagen… även om hon fortfarande viftade på sin svans, även om hon såg på en med pigga ögon, förstod jag där och då att det var dags. Innan det gick för långt. Innan livsgnistan försvann ur hennes varma mörka ögon. Den söndagen grät jag. Omfamnade henne. Försökte förbereda mig för vad som skulle komma. Jag fick knappt någon sömn alls. Sov, om man kan kalla det för det, mellan kl.4-6 på morgonen. 2 timmar. Kanske 2,5. Sen var jag uppe igen. Berättade för barnen, tårögd, att dom fick ta sitt farväl av henne. Sen det där samtalet till veterinären.

Peggy 5

Samma eftermiddag var vi där. Det var det jobbigaste jag någonsin varit med om. Men trots det skulle jag inte gjort det på något annat sätt. Hon hade funnits vid min sida i vått och torrt. Det var självklart att jag skulle vara vid hennes ända till slutet. Redan i bilen bröt jag ihop, för hundrade gången samma dag. Väl i rummet satt jag på golvet med henne. Klappade, kramade och önskade att världen kunnat vara lite mer rättvis. Att vi kunnat få mer tid tillsammans. Efter den lugnande sprutan la hon sig ner, i mitt knä medan mina tårar strömmade ner för kinderna. Jag fortsatte att klappa henne, stryka hennes lena öron. Göra så mycket som möjligt, medveten att det skulle vara den sista gången. När kanylen skulle sättas i ville dom att jag skulle flytta på mig, byta sida om henne för att dom lättare skulle komma åt benet. Jag vägrade. Flyttade mitt ben något, men det var allt. Jag tänkte inte ändra ställning, byta sida eller släppa taget om henne. Vad problemet än var fick det lösas ändå. Så som jag satt med henne i min famn, strykandes över huvudet, kände jag hennes hjärtslag mot mitt vänstra lår och hennes andetag mot mitt högra.

Peggy 2

Jag kände exakt det ögonblick hennes hjärta slutade slå. Mitt hjärta brast. Sorgen som greppade tag om mig då var det kraftigaste jag varit med om. Det var som om någon kramade om mitt hjärta, hårt så hårt, samtidigt som någon slet min själ i bitar. Brutalt utan att bry sig att skärvor flög. Jag ville skrika rakt ut. Be om förlåtelse. Få henne tillbaka. Jag kramade om henne hårt, drog in doften av henne för sista gången. Bad vilka väsen som än fanns att ta hand om henne, att hon skulle förstå, att jag gjorde det för hennes skull. Det gjorde så fruktansvärt ont.

valp peggy 2

Min älskade, finaste Peggy finns inte mer. Min bästa vän är borta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hur jag ska hantera det här. Hon var mitt allt. Min trygga, trogna, varma, goa pälskling. Den snällaste världen skådat. Min Peggy. Smärtan är kvar. Sorgen lika stark än. Saknaden är enorm. Hon fattas mig. Huset är tyst och tomt. Tre hundar kvar i huset men det är så tyst. Så ofantligt tyst och tomt utan henne. Inte längre kan jag höra hennes snarkningar, hennes andetag, hennes tassar mot golvet. Jag kan inte längre känna hennes blick på mig. Hennes blotta närvaro som var så tydlig för mig, som var -där-, som talade om för mig att hon var i rummet, i huset, den är borta nu. Bara en ekande tystnad som inte verkar kunna fyllas. Jag har svårt att sova, att äta, att känna energi för något. Jag kan inte ens tänka tanken att ta ut någon av dom andra hundarna på promenad. Min hand var tom när jag följde barnen till skolbussen. Inget koppel, ingen Peggy, ingen morgonpromenad. Det är tomt. Jag känner mig tom. Hon fattas mig så fruktansvärt mycket. Det är svårt att beskriva, svårt att förklara för någon. Hon var inte bara en hund. Jag kommer inte över hennes försvinnande snabbt och lätt. Det är lika verkligt nu som i rummet hos veterinären när hjärtat mot mitt lår slutade slå. Jag lider fortfarande. Sörjer djupt. Gråter många gånger under dagarna. Jag existerar bara, i ett vakuum. Tar en dag taget. En natt i taget.

Peggy 1

För alltid älskad och saknad
Peggy
1/4 2005 – 3/4 2017

Save our last goodbye – Disturbed

Don’t want to hear it’s over
What a rude awakening
The angel of death has come
And ripped you from my life
Peggy 3 I can’t stand the devastation
 Relentless agony
Hope that I get to see you
On the other side

 Blue sky has turned to blackest night
Now you’re gone,
it just isn’t right

 Save our last goodbye
Embedded in my mind
Your face will never leave me
Save our last goodbye
It’s killing me that I won’t get to hear
Your laughter anymore

 What faith I had is broken
And I question everything
And those shards of doubt
Begin to penetrate my heart
With every waking hour
 Within everything I see
 The shadows of your loss
 Are tearing me apart

 Blue sky has turned to blackest night
Now you’re gone, it just isn’t right

 Save our last goodbye
Embedded in my mind
Your face will never leave me
Save our last goodbye
It’s killing me that I won’t get to hear
Your laughter anymore

Peggy 4 My world is shattered, in disarray
 I’m beaten down, drained emotionally
 They say in time the pain goes away
 But in my soul it will forever stay

 Save our last goodbye
Embedded in my mind
Your face will never leave me
Save our last goodbye
It’s killing me that I won’t get to hear
Your laughter

 Save our last goodbye
Embedded in my mind
Your face will never leave me
Save our last goodbye
It’s killing me that I won’t get to hear
Your laughter anymore

Publicerat i Foto&Film, Vilddjuren | Kommentering avstängd

Pälsklädda födelsedagsbarn

Minna5Cleo1Peggy 12

Vilddjuren: Många födelsedagar. Igår fyllde Minna 5 år och Cleo 1. Helt otroligt! Minna har, sedan hon blivit vuxen till kropp som huvud, blivit en helt annan hund. Hon är så lugn nu. Så kärvänlig. Ett fluffberg av gos! Att Cleo nu blivit ett år känns så… långt borta. Är hon verkligen redan så stor? Den lilla virrpannan av pipande gos. Hon har vilket fall lång bit kvar innan hon är vuxen. Idag fyller mitt hjärtans gos år. Världens bästa hund. Mitt allt. Mitt gos. Min gamla dam. Min pälsklädda kärlek. Hon blir hela 12 år. 12 fantastiska år med denna goa, kärvänliga, trygga och snällaste hunden som finns. Jag har varit lyckligt lottad som fått henne i mitt liv. Hennes snälla, varma, mörka ögon ser in i min själ. De mjuka, lena öronen har lyssnat på många, många ord från mig. Hon är min trygghet. Min stabila, finaste tjej. Vet inte hur jag ska klara mig utan henne när hon försvinner. En tidpunkt som bara kommer allt närmare. Sin födelsedag har hon firat med feber. Mattehjärtat blöder mer och mer för henne. Snart finns hon inte längre hos mig. Vad gör jag då? Fantastiska Peggy. 12 fina år heart

I mitt huvud: Oj, oj, oj vad det rullar runt tankar i huvudet på mig nu. Det snurras, krockas och härjas. Mycket att ta in. Mycket som ska smältas. Saker ska omvärderas. Det känns som om jag behöver omvärdera allt. Vända allt ut och in, granska det ända ut i spetsarna och tillbaka. My god…. Det här trodde jag inte.

20170331_125851

Annars: Rullar livet på. Jobbar och sliter. Nyligen gjort mina fyra tuffa nätter i rad och njuter av mina tre dagar ledigt. Mycket att ta igen, samtidigt som jag bara vill vara och faktiskt njuta av den lediga tiden. Det blir ju en krock. Svårt att njuta och bara vara, samtidigt som jag känner att huset behöver få sig en omgång. Det har än så länge blivit mer njuta än sysslor. Igår blev det lite plantering av vårblommor i krukor, ett gympass och sen en dejt med syster yster. Idag blev det, efter dålig sömn och seg start på dagen, Marieberg för shopping av skor, present och växla in en massa mynt som ju blir gamla snart. Och så ett oroat hjärta för mattes finaste hjärta, Peggy.

Imorgon: Ska väl sysslor göras? Sängar ska bäddas rent. Huset behöver städas. Tvätt vikas. Det behöver handlas. Urk…

Nu: Soffläge. Funderar på en film i sängen istället.

Namnlös

 

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Vilddjuren | Kommentering avstängd

Har flyt

20170322_115826
Fina Minna

Sen sist: Har jag jobbat såklart. Gjort tre nätter. Tre tunga nätter. Urk, känns i kroppen att man släpar och kånkar tunga saker om nätterna. Känner mig tröttare än förut, i behov av mer sömn än innan samtidigt som kroppen värker. Trots att jag tränar för att hålla kroppen fit for fight på jobbet. Men kan ju säga att det är långt ifrån ergonomiskt kånkande vi gör. En massage i veckan kanske vore något? Maken har varit hemma hela veckan efter en operation så denna vecka har jag varit bortskämd med att inte behöva laga maten eller att behöva hämta barnen från skolan. Dom har åkt skolbuss till och från skolan all week long. En snabb sväng upp till Vedevåg togs igår också, med planering att ta ett ordentligt besök snart.

Idag: Är jag ”ledig” från jobb, samt imorgon. På måndag går jag på fyra nya tuffa nätter. Planen var en dejt med syrran, men p.g.a. sjukdom så sköt vi på det tills nästa vecka. Så kvällens plan blev ändrad till soffläge med popcorn och film. Låter inte så tokigt det heller. Den där soffan känns det som att det var evigheter jag sist sjönk ner i. Looking forward to it. I övrigt idag har jag noll ork eller lust med något. Behöver städa men nääää. Behöver handla men det får fan vänta tills imorgon. Vill inte möta en massa folk nu eller släpa med mig barnen till affären. Lär vara proppfullt när lönen kom igår för folk. Så lugn och ro hemma istället. Det är jag ändå värd. Blir till att planera lite. Veckan som kommer, mat som ska lagas samt träningen ska läggas upp. Allt detta kan jag göra från soffan om jag så vill, haha.

IMG_20170322_100131.499

Ridning tisdag: Hade en jättebra lektion på Modlak! Det var en lektion som hade allt. Började med dressyr på en liten fyrkant., detta följdes av kontroll och avslutades med hoppning med tio (10!) galoppbommar. Modlak var så mjuk och fin och även när han blev trött på slutet så kunde jag hålla honom i galopp över alla bommarna. Även K var supernöjd och hon ville bara se ett positivt inlägg på FB om det, då jag tenderar att alltid hitta något negativt. Jag är hård på mig själv och hakar gärna upp mig på det dåliga istället för det bra, oavsett om det dåliga bara var något litet vid ett tillfälle och det bra var 98% av lektionen. Men jag är nöjd och glad!

DressyrPalle

Ridning torsdag: Flytet fortsätter på ridningen. Hade ett jättebra dressyr pass på Palle! Han var mjuk och fin, detta utan snodd (som jag ibland får ta till då han är allt för okoncentrerad och så för att arbeta rätt) Solen sken och lättare vind. Efter halva passet åkte jackan av (!) och jag red resten utan den. På slutet kom maken förbi med barnen och filmade en snutt. Och han ser lika fin ut som han kändes. Alltid kul att få se det själv. När jag var klar fick barnen rida lite i skritt på honom, prova att styra och stanna själva. Dom tyckte det var jättekul!

Nu: Är det mellis.

Snart: Planeringsdags!

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Ridning | Kommentering avstängd

Provfilma

stallethopp

Ridning: Eftersom jag är ensam i stallet med Palle varje dag (och utan sällskap till Karlsdal) så får jag finna lösningar på min önskan att bli filmad/fotad. Igår så hade jag och Palle lite kul med hoppning. Stallet har skaffat några hinderstöd och ett par bommar. Jag placerade ut pallen där den inte var i vägen för mig och Palle, ställde mobilen på den med riktning mot hindret. Sen så fick den rulla på filmandes medan vi hoppade en liten stund. Inte bästa filmen, då det är på avstånd och ingen som kan zooma eller följa, MEN det är bättre än inget. Lite kul att se också. Första gångerna vägrade han, för högt tyckte han (typ max 50cm) Sänkte två hål och då hoppade han. Höjde sedan ett hål, hoppade igen. Orkade sen inte hoppa av för att höja mer så nöjde mig med den höjden som blev. Palle hoppade ju utan tveksamheter. Så nu fick jag en film på ca. 10 min, som jag kunde ta lite stillbilder ifrån. Så film + bilder på mig när jag rider, woop! Lite dålig kvalité på bilderna men ändå. I stallet sen fick jag snällt mota bort katten som lagt sig tillrätta i min väska, haha. Hon låg bra där tyckte hon, spinnandes. Gos katt.

Idag: Blir det lite träning då det inte blev av igår. Så blir det ridning ikväll. Lite hushålls sysslor är tänkt att bli av men får se hur det går med det. Inte så stor lust att göra något alls idag egentligen.

Sömn: I säng hyfsad tid faktiskt. Sen har väl sömnen varit som den varit. Men överlag ganska okej, för att vara en ledig kväll. Känner mig, as usual, trött idag oavsett.

20170321_091313

Vilddjuren: Peggy fick sällskap ut på morgonpromenaden idag av Minna. Vi tog bara 2,4km rundan. Peggy har haft en period av bra ork så vi kunnat gått 3km, men efter feberdagen har orken sjunkit. Imorgon blir det nog bara 2km som mest. Minna var glad dock att få komma ut, även om hon tyckte att vi gick lite för långsamt för hennes smak. Hon hade gärna haft lite tempo. Men nu sover hon sött ändå. Kan tänkas att det blir en promenad senare idag också, om vinden inte blir för hård. Då kanske Cleo får komma ut, eller hon och Siri. Får se hur mycket dragande jag orkar med.

Nu: Ordna en kopp te och ta tag i tvätt som behöver vikas. Försöka ta tag i tvätten, haha.

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Ridning, Vilddjuren | Kommentering avstängd

Jo men visst

tlött

Sömn: Håhåjaja, den kan vi diskutera. Idag blev den långt ifrån bra.  Av någon anledning har herrarna i huset inte förstått konceptet av att viska och smyga. Jag väcks av att sonen drar igen vår sovrumsdörr (använda handtag, why?) Detta följs av att han ställer J en fråga i normal samtalston a´la barnvolym.  Maken svarar i, konstigt nog, normal samtalston. Detta följs sedan av att sonen lämnar sovrummet och, igen, drar igen sovrumsdörren. Lägger till lite mer prat då karln säger till Cleo att vara tyst och lägga sig. Ehm… han störde bra mycket mer än Cleo. Ingen verkade bry sig att jag låg där, i sängen, och försökte sova efter ett nattpass. Hänsyn, vad är det? Ska det vara så svårt att vara tysta? Att som vuxen (pik till dig karl) påminna och säga till grabben att viska och vara tyst för mamma sover. Nej. Ingenting. Tack för den. Vem behöver sova. Jag kan leva på några få timmar och sen jobba en natt till. Jo men visst du.

20170319_11483420170319_121348

Vilddjuren: Peggys feber gick över dan efter. Som det brukar göra. Den översteg inte 40 grader denna gången, tack och lov. Men jag gillar ändå inte hennes feberdagar. Går fortfarande och funderar på när och om jag kommer förstå att det är dags att ta bort henne. Tänk om hon har ont men inte visar något. Hur ska jag kunna veta? Gårdagens och dagens promenad var långsam. Peggy skrittar mer än något annat. En effekt av febern skulle jag tro. Men kan också vara något annat. Något mer deprimerande.

Idag: Urk. Något var ju tänkt att bli gjort idag. Men känner mig alldeles för trött och seg för det. Kroppen och, framförallt, huvudet är inte med i matchen idag. Zombiestate. Så som det ser ut nu är det bara nattpasset som blir av. På något vis.

Imorgon: Ledig/sovdag med stallet.

Nu: Fortsatt zombiestate.

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Vilddjuren | Kommentering avstängd

Orolig…

PegsPegs3Pegs2
(Gamla bilder från 2015)

Vilddjuren- Peggy: Jag jinxade mig själv känns det som. Början på året som varit bra, mådde bra, allt var bra. Pang! Så kommer Peggy och gör mig orolig. Hon har fått feber. Igen. Det kommer i omgångar och kan försvinna dan efter. Jag gillar inte alls att hon gör så. Att det blir så. Att hon får feber då och då. Mattehjärtat blöder och jag blir så orolig. Tänk om det är slutet nu? Tänk om det är dags för henne att vandra vidare och springa på de evigt gröna ängarna tillsammans med syrran Ebba. Tänk om! Hur många gånger ska hon få feber. Vad betyder alla dessa feberdagar? Hur ska jag veta när det är dags att kasta in handduken? Hon mår ju bra mellan varje febertid. Pigg, alert, äter och dricker. Älskar promenaderna. Då känns det långt borta att ens tänka tanken på att ta bort henne. Men vid varje feberdag så kommer oron. Är det dags nu? Febern kommer ju av en anledning. Något -är- fel. Något som veterinärerna inte kan ge mig ett exakt, klart besked om. Det har talats om att hennes inre organ börjar ge upp, att knölarna kan vara cancer och ställa till det. Men det är fortfarande inget definitivt. Ingen som sagt: ”Det här är det.” Hur ska jag då kunna göra rätt beslut vid rätt tid om jag inte vet vad som är fel? Det här är något som grämer mig, som jag tänker på ofta. Lider hon i det tysta? Om hon kunde prata, skulle hon då säga att hon hade ont, eller att något allvarligt är fel. Att hon vill träffa en läkare, få medicin eller rent ut sagt säga: ”Matte, det är dags nu. Jag känner det.” Samtidigt kan jag undra om det är så att när det verkligen är dags så kommer jag veta. Utan tvivel och tveksamheter.

Annars: Är det en ledig dag. Blir stall x2. Inte så mycket annat inplanerat idag då jag tänkte ha en -ledig- dag utan en massa måsten och ‘passa på’ grejer. Förhoppningsvis ingen veterinär, men avvaktar och ser hur febern ser ut, om den sjunker eller (hemska tanke) stiger.

Namnlös

Publicerat i Allmänt, Foto&Film, Vilddjuren | Kommentering avstängd